Herr Batman!

Herr Batman,

Under de månader, som förflutit sedan du senast hörde från oss, har vi ägnat oss åt svåra frågor, vilka inte minst har handlat om syfte och funktion hos denna öppna korrespondens. Om någon skulle tycka denna fråga är en smula trivial, är det en reflexion av högst förlåtlig karaktär, då dess implikationer nog förblir dolda vid en ytlig granskning.

Vad vi i själva verket undrat över är vad, om vårt samhälle, som det egentligen berättar, att ingen ser behov av någon som kan ställa till rätta, eller att ingen söker det rättskaffens omdöme som så ofta tycks saknas i dag, en tid av roffande bankirer, svält och fattigdom, sönderfallande miljö och döende hav. I våra dagar får av världssamfundet massmördande envåldshärskare fritt spelrum, och i det ständigt ackumulerande kapitalets tecken (det genomstrukta S:et) går det så överstyr, att vårt självaste regeringsväsende bedriver illegala vapenaffärer bakom lyckta dörrar, utan att någon kliver in och sätter stopp. Kort sagt, vi undrar varför det inte kommer några brev till vår redaktion.

Nå, för knappt en vecka sedan inkom faktiskt just ett brev. Men vad som kunde blivit en hoppfull tillställning har i stället ytterligare fördjupat vårt svårmod, och detta av en anledning jag förmodar kommer vara lätt att inse, när jag nu fullgör min plikt att återge brevet i fråga. Vi har översatt originalets engelska till svenska.

Hej Herr Batman,

Jag arbetar för More Digital, en Digital Marknadsförings Konsult Byrå baserad i Storbritannien.

Vi representerar klienter intresserade av marknadsföring i sociala medier på mindre installationer med endast liten eller ingen befintlig annonsering, och för närvarande söker vi annonskompanjoner.

Vi betalar en fast, årlig förskottsavgift som vi kommer överens med er om. Så snart annonsen är på plats sker betalningen inom ungefär 48 timmar.

Skulle ni vara intresserade av att placera en liten, text-baserad annons på Herr Batman?

Vänligen,
Shirley Curtis

Å hela redaktionens vägnar måste jag omedelbart be dig förstå, att vi på intet sätt tror du skulle på allvar överväga ett sådant förslag. We do not presume! Den diskussion som ovan återgivna försändelse blivit anledning till, här på vår redaktion, mynnade dock ut i en fast beslutsamhet -- en med eftertryck fast beslutsamhet att aldrig försumma eller förminska vad vi en gång åtagit oss, nämligen att publicera inkommande brev -- inte ens då deras innehåll råkar vara särskilt nedslående.

Vi har till sist en egen fråga till dig. För hjältar tycks vår samtid inte ha några bättre användningsområden, än möjligtvis som idéstoff för illustrerade barnsagor, och så förstås till att fästa en liten, text-baserad annons på. Då frågar vi oss: Innebär inte detta ändå, i en sådan verklighet, att vår redaktion framför sig har en betydelsefull uppgift?

Hoppfullast, å redaktionens vägnar
G. de Bruis

Herr Batman,

Hur stort är internet? Det måste vara väldigt omfattande, men också ynka litet. Många hävdar annorlunda, men min förståelse är sådan att internet är en mängd snillrikt sammankopplade datorer som det sitter människor vid. De som istället vill mena att internet är de människor som sitter vid dessa datorer, de slår på så stora trummor och kan så många namn, till exempel Edmund Husserl, att jag måste fråga vilken mäktig auktoritet det är de försöker övertyga.

Ur en sådan synvinkel är internet ganska litet. Herr Batman, våra brev till dig har hittills endast sju personer funnit ynnesten att läsa. Den främste, det är du. Två andra som läst är brevens avsändare, och ytterligare tre är några skribenternas närmast sörjande.

Så vem är den sjunde, kanske du undrar? Det är handelsminister Ewa Björling.

Därför måste internet vara väldigt litet, eller också väldigt stort.

Herr Batman,

I går och i dag har jag tagit del av nyhetsrapporteringen rörande ett mig mycket beklämmande ämne. Av Tidningarnas telegrambyrå, utrikeskorrespondenter på Sveriges television och hjärntrusten Alliansfritt Sverige får jag veta att handelsminister Ewa Björling på utlandsresa hjälpt det statliga Rymdbolaget att sälja övervaknings­utrustning till enväldet Libyen. Tydligen är syftet att färre flyende afrikaner ska kunna ta sig till Europa i båt.

Jag räknar till fyra sätt på vilka detta djupt beklämmer mig.

1. Den nuvarande regeringen fortsätter i tidigare statsminister Göran Perssons anda att hindra människor från att fly undan förföljelse.
2. Detta strider mot internationell rätt och gör mig per definition till medborgare i en skurkstat.
3. Denna "flyktinghjälp" måste dessutom av handelsminister Ewa Björling betraktas som en del av "kampen för en öppnare värld här hemma och ute i världen".
4. Jag har aldrig tidigare hört talas om någon handelsminister Ewa Björling.

Gamle vän, det följande tycks mig ogenomträngligt -- som en gåta man aldrig får svaret på. Handelsministern säger till telegrambyrån:

-- Det här systemet är ett perfekt verktyg för att motverka den vidriga flyktingsmuggling som pågår i regionen. Flyktingsituationen i Libyen lämnar en hel del övrigt att önska och det sker grava kränkningar av mänskliga rättigheter för just flyktingar. Det är därför det är viktigt att vara på plats och kunna påverka.

Är du inte orolig för att systemet ska missbrukas?

-- Säg så här. Khadaffi och hans regim är det stora problemet och att de kränker mänskliga rättigheter för flyktingar. Jag är övertygad om att det här är ett bra verktyg att hindra det.

Vårt land ger ekonomiskt bistånd till dem som försöker stoppa flyktingar från att fara över Medelhavet. Vi bistår dessutom dessa internationellt erkända skurkar med modern utrustning att använda i sin vedervärdiga kamp mot små desperata folk­förflyttningar. ---

Frihandelns mystik är för mig ogenomtränglig! Jag frågar dig, du som kan maktens språk, behärskar handelns regler och navigerar kapitalets korridorer, hur hjälper vi därmed dem som måste fly att kunna just -- fly?

Är det först då de flyende hänvisats till en konkurrensutsatt marknad för människohandel som vår förment utropade frihandelsminister ser asylrätt som ett moraliskt rätt? Jag förstår förvisso så mycket, att dessa seglatser över Medelhavet, om än farliga för liv och lem, utgör en orättvist kraftfull competition för våra europeiska transportbolag.

Eller kanske -- kanske -- är hennes fromma tanke en blott alltför välbekant princip: Rättvisa, det är att bli behandlad efter sitt människovärde.

Herr Batman,

Morgonen blev till förbryllning, när jag bland nyhetsflödet fann att Veckans Affärer sammanställt en lista över Sveriges 101 främsta supertalanger. Visserligen föga förvånande med tanke på tidningens namn, är de allesamman affärsmän eller politiker med affärsmannaskap till ideologi -- det där som kallas entreprenörsanda numera.

Du vet vad jag talar om. På den här sidan om berättelsens glas känner vi alla till din bakgrund, och ditt omdöme inom affärer torde vara av ett slag vi kan lita till. Dock är det inte främst av den anledningen jag skriver till dig, utan en annan!

En hjälte utöver det vanliga kallas du, en superhjälte. Detta är varför jag vänder mig till dig. Andra som också förtjänat att kallas hjältarnas hjälte, har fått detta epitet genom sina övermänskliga förmågor; Spindelmannen fick fantastiska egenskaper genom att bli biten av en genetiskt manipulerad spindel, Stålmannen är av utomjordiskt ursprung och får övermänsklig styrka samt flygförmåga av att vistas under vår sol, Invisible Woman kan göra sig osynlig och generera ett skyddande kraftfält och X-men tillhör arten homo superior, efter ett plötsligt "evolutionärt språng" som i förtid fört dem långt in i människans framtida utveckling.

Men din superkraft, Herr Batman, är inte av en sådan art. Du är en vanlig människa, om än med ett ovanligt liv som en av världens rikaste, en framgångsrik entreprenör med ärvd rikedom att förvalta. Bara i hemlighet äger du något utöver det mänskliga, men din övermänsklighet är inte någon häpnadsväckande förmåga, utan en ovanligt kraftfull inre konflikt. Det som gör dig till en hjälte även bland hjältar är din alltjämt pågående och övermänskligt svåra inre kamp mellan altruism och bitterhet.

Jag hoppas att du inte tar illa vid dig, när jag säger att du framstår som annorlunda även bland superhjältar. Du skiljer dig från dem i att försynen inte skänkt dig någon särskild superkraft, utan istället ett exceptionellt svårmod -- ett superproblem. Du genomför det övermänskliga men är och blöder som homo sapiens.

Detta gör dig till min hjälte bland hjältar. Därför ställer jag också frågan i det här brevet till just dig. Vad är det som gör dessa 101 främsta män och kvinnor i "talangekonomin" till supertalanger, till talangernas talanger? Jag går verkligen bet på frågan. Alldagliga talanger som Veckans Affärers egna skribenter ger inga svar. De är lite extra bra på sitt affärsområde, skriver de, men vad deras superkraft består i lyckas jag inte utröna. Inte heller när de själva ställs inför frågan och får förklara kan jag finna vad jag söker. En av de främsta på listan är Karin Attorps:

Hur blir man en supertalang?

-- Det blir man om man satsar på något som man tycker är väldigt roligt. Det är viktigt att göra sina egna val, att arbeta hårt och vara målinriktad. Det kommer inte av sig självt. Men det kommer mer av sig självt om man själv tycker att det är kul.

Bland politikerna är den störste supertalangen Ilija Batljan, som trots att hans profession är folklighet snarare än lönsamhet svarar i samma mystiska anda:

-- Det är otroligt viktigt att vara en entreprenör i själ och hjärta, och det gäller nog för alla som är placerade på den här listan. Man måste öppna nya vägar och våga göra nya saker och våga jobba på ett annat sätt än man normalt sett annars gör. Det finns många likheter mellan att göra ett bra arbete i politiken och att vara en bra entreprenör.

Herr Batman! Din supertalang är din inre övermänskligt mänskliga konflikt, men du är också en kunnig och framgångsrik affärsman och någon vars altruism alltid segrar, och därför hoppas jag få svar ifrån dig. Vad är det för övermänskliga förmågor dessa män och kvinnor äger, för det kan väl inte bara vara entreprenörsanda? Av svaren framgår enbart värnandet av den individuella framgången, och ingenstans antyds goda gärningar eller välvilja mot nästan -- annat än förstås genom den sidoeffekt av egen ekonomisk framgång att den via automatism gagnar andra, en föreställning man gärna önskar äga, enligt vilken man bäst hjälper andra enbart genom att kämpa för egen vinning på deras bekostnad. Förlåt mig mina tvivel, om de är ogrundade, när jag frågar, hur kan detta vara så?

Herr Batman,

Kan vi inte allesammans bara komma överens om att uttrycket carte blanche är fånigt och använda till exempel ordet frikort istället? Samt sjunga we shall overcome.