Herr Batman!

Herr Batman,

I går och i dag har jag tagit del av nyhetsrapporteringen rörande ett mig mycket beklämmande ämne. Av Tidningarnas telegrambyrå, utrikeskorrespondenter på Sveriges television och hjärntrusten Alliansfritt Sverige får jag veta att handelsminister Ewa Björling på utlandsresa hjälpt det statliga Rymdbolaget att sälja övervaknings­utrustning till enväldet Libyen. Tydligen är syftet att färre flyende afrikaner ska kunna ta sig till Europa i båt.

Jag räknar till fyra sätt på vilka detta djupt beklämmer mig.

1. Den nuvarande regeringen fortsätter i tidigare statsminister Göran Perssons anda att hindra människor från att fly undan förföljelse.
2. Detta strider mot internationell rätt och gör mig per definition till medborgare i en skurkstat.
3. Denna "flyktinghjälp" måste dessutom av handelsminister Ewa Björling betraktas som en del av "kampen för en öppnare värld här hemma och ute i världen".
4. Jag har aldrig tidigare hört talas om någon handelsminister Ewa Björling.

Gamle vän, det följande tycks mig ogenomträngligt -- som en gåta man aldrig får svaret på. Handelsministern säger till telegrambyrån:

-- Det här systemet är ett perfekt verktyg för att motverka den vidriga flyktingsmuggling som pågår i regionen. Flyktingsituationen i Libyen lämnar en hel del övrigt att önska och det sker grava kränkningar av mänskliga rättigheter för just flyktingar. Det är därför det är viktigt att vara på plats och kunna påverka.

Är du inte orolig för att systemet ska missbrukas?

-- Säg så här. Khadaffi och hans regim är det stora problemet och att de kränker mänskliga rättigheter för flyktingar. Jag är övertygad om att det här är ett bra verktyg att hindra det.

Vårt land ger ekonomiskt bistånd till dem som försöker stoppa flyktingar från att fara över Medelhavet. Vi bistår dessutom dessa internationellt erkända skurkar med modern utrustning att använda i sin vedervärdiga kamp mot små desperata folk­förflyttningar. ---

Frihandelns mystik är för mig ogenomtränglig! Jag frågar dig, du som kan maktens språk, behärskar handelns regler och navigerar kapitalets korridorer, hur hjälper vi därmed dem som måste fly att kunna just -- fly?

Är det först då de flyende hänvisats till en konkurrensutsatt marknad för människohandel som vår förment utropade frihandelsminister ser asylrätt som ett moraliskt rätt? Jag förstår förvisso så mycket, att dessa seglatser över Medelhavet, om än farliga för liv och lem, utgör en orättvist kraftfull competition för våra europeiska transportbolag.

Eller kanske -- kanske -- är hennes fromma tanke en välbekant princip: Rättvisa, det är att bli behandlad efter sitt människovärde.